För varje morgon nu känns natten lite längre bort
och det var längesen jag värmdes av att våren kom
För varje längre dag känns livet lite mindre kort
Och dessa kala rum blir mer och mer ett hemma eftersom
Jag har sprungit, jag har sprungit men jag kom just ingenstans
jag bara sveptes runt i glömskans sista dans
Och det är alltid bara ensamhetens bild du ser
när du har druckit allt som nätter ger
och mycket vill ha mer
Visst har jag älskat och jag var nog också älskad då
det var ingenting som överlevde morgonen
så jag gick ut och sökte tröst var än den fanns att få
varje främling blev en frälsare och länge saknad vän
se vi springer och vi springer men vi kommer ingenstans
vi bara virvlar runt i glömskans sista dans
Och sen blir alltid bara svarta skuggor fler och fler
när du har njutit allt som nätter ger
och mycket vill ha mer
Varje morgon nu känns natten längre bort ändå
för varje morgon nu känns dagarna allt mindre grå
för varje morgon blir det lättare att vänta på
att jag ska finna det som en gång dog?
där mycket väl fick nog
nu är det gryningen jag återser
och mycket vill ha mer
