Hat vill väckas i dig
Med kärlek kan du släcka dess eld
Hatet vill väckas i dig
Med kärlek kan du släcka dess eld
Jag känner hatet cynismen flåsa mig i nacken
Jag vill, kärlek revolt, detta ska visst likna tacken
Sorg, frustration vill liksom snärja mig
Svart attack och jag kan inte värja mig
Jag kan inte berga mig
Jag vill börja skjuta slå
Gå från öm till rå, känns som man gör nåt då
Men när jag känner så, känner jag heller inget annat
Förbannat sant att nåt av en dröm besannas
I en sista millitant akt sätter tydliga spår
Våren går och blir till intet ändå
Jag känner misströst, svårmod, tomhet ingenting
Borde leta vägar men svärtan gör mig blind
Inget går in, ??, Inget som lockar
Drömmarna glömda, elden har slocknat
Men just när jag bestämt mig för att sluta lägga ner
Kommer drömmarna tillbaks och jag ser
När hatet tar överhand
Och sprider sig som brand
Det gör det ju ibland
Om sanningen ska fram
Då gör jag vad jag kan
För att lägga på ett band
Kyler ner med vann’
Men jag måste va sann
Ser dem kriga för makt
Kriga för land
De krigar för att ära sitt eget namn
Svårt att inte hata
Hata litegrann
Men att bygga på hat är att bygga på sand
Det blir inget beständigt
Mest kortsint och endligt
(Jag vet)
De agerar vänligt
I ett eländigt ständigt skådespel
Inget beständigt
Mest kortsint och endligt
(Jag vet)
De agerar vänligt
I ett eländigt ständigt skådespel
Förenklingar blir fördomar
Och fördomar i tanklöshet
Tar över allt
Så lätt att bara vara kall, i svart och vitt
I x och y, i tyst och lydig
Ifrågasätt inte allas sätt
Alla gör ett bevis för att
Hatet går i samma spår
Som enkel enskild jaktighet
Apartheid om du vill
Trolöshet på enighet
Hos alla oss som lever här tillsammans
Men så sjukt isär
Har du aldrig varit kär
I möjlighet, i hemlighet
I mötet med din verklighet
Med annat än det du faktist vet
Hat vill väckas i dig
Med kärlek kan du släcka dess eld
Hatet vill väckas i dig
Med kärlek kan du släcka dess eld
