Sverige har varit hotat utav fiender förut.
Men många har vi motat och från landet drivit ut.
Men aldrig har vi gett oss utan prut.

De kryper och de krälar, framför nya herrens fot.
Den nya tidens trälar tjänar lydigt utan knot.
De böjer sig för utpressning och hot.
Och pladdret ljuder iskallt mellan väggar av betong, och flosklet från förrädare till och tveka gång på gång.
Vad hände med vårt Sverige?
Vad hände med vårt land?
Vad hände med vår stolte svenske man?

Förr stod han rak i ryggen för sitt folk och för sin rätt.
Nu har han blivit en trygg en som är feg och utan bett.
Och inte heller insett vad som skett.

Var tog vår styrka vägen?
Vart är svenskens forna själ?
Var allting bara sägen eller har den kvävt ihjäl?
Nu när vi behöver den så väl.

Men i Sveriges sista söner lever styrkan ännu kvar.
Och mot pladdret från förrädare ekar nu vårt svar:
Folket har ni svikit. Och landet har ni sålt. Ert struptag har ni länge nog nu hållt.
Svensk vad är det med dig? Har du tappat allt ditt vett?
Det är knappt jag orkar se dig där du sitter nöjd och mätt, i TV:ns sken och lär dig tänka rätt.
Det talas ganska gärna om hur män i gången tid, sitt folk har tvingats värna för att riket ska få frid.
För det fanns ej en tvekan att ta strid.
Ja frågar ni oss ärligt vet ni vad de skulle gjort?
Ingen tvekan, inga kval, nej motstånd åkte fort. För folket är i fara, det måste slå sig fritt. De måste driva ut de makter som slått slint.


Ваше мнение



Капча

Рекомендуем