Gulnande skog och frostiga blad
Höstsolen log så långt bort från min stad
I gläntan jag satt
När plötsligt så snabbt
Jag ett älgpar i siktet had´ fått
Jag då höjde min bössa till skott
Men jag sköt inte, nej
Och jag sköt inte, hej
För jag såg ju att hon och han
Stodo nära, så nära varann
Voro kära, så kära i varann
Grabbarna i mitt älgjagande lag
Klaga och sa: — Vad är det där för nå tag?
Du kunde ha fått båd’ filé och karré
Jag sa: — Nog är det riktigt och sant
Men jag tänkte på min egen tant
Så jag sköt inte, nej
Och jag sköt inte, hej
För jag såg ju att hon och han
Stodo nära, så nära varann
Voro kära, så kära i varann
