Den fцrsta gеng jag sеg dig, det var en sommardag
Pе fцrmiddagen, dе solen lyste klar
Och дngens alla blommor av mеnga hundra slag
De stodo bugade i par vid par
Och vinden drog sе saktelig, och nere invid stranden
Dдr smцg en bцlja kдrleksfullt till snдckan uti sanden
Den fцrsta gеng jag sеg dig, det var en sommardag
Den fцrsta gеng jag tog dig uti handen
Den fцrsta gеng jag sеg dig, dе glдnste sommarskyn
Sе blдndande som svanen i sin skald
Dе kom det ifrеn skogen, frеn skogens grцna bryn
Liksom ett jubel utav fеglars ljud
Dе ljцd en sеng frеn himmelen sе skцn som inga flera
Det var den lilla lдrkan grе, sе svеr att observera
Den fцrsta gеng jag sеg dig, dе glдnste sommarskyn
Sе blдndande och grann som aldrig mera
Och dдrfцr nдr jag ser dig, om och i vinterns dag
Dе drivan ligger glittrande och kall
Nog hцr jag sommarns vindar och lдrkans friska slag
Och vеgens brus i alla fulla fall
Nog tycker jag ur dunig bдdd sig grцna vдxter daga
Med blеklint och med klцverblad, som дlskande behaga
Att sommarsolen skiner pе dina anletsdrag
Som rodna och som strеla och betaga