Jag är rädd, trots att jag är beredd.
Jag har suttit hela dan
och nervöst krafsat kråkor ur min kran.
På svarta tavlan flimrar geografi förbi
men vad som sägs lägger jag mig inte i,
för jag har tankarna åt ett annat håll.
Hon är på väg, hon börjar närma sig.
Mina tankar far runt, kom igen, tänk du måste ta dig ut.
Men allt är redan slut, min tid på jorden rinner ut.
För här kommer… Flourtanten!
In i rummet, med bestämda kliv.
Ja här kommer… Flourtanten!
Hon kommer för att avsluta våra liv.
För här kommer… Flourtanten!
Snart har jag hela halsen full med gift.
Som jag fått utav… Flourtanten!
Jag för ner min avskedsskrift.
Mitt testamente tecknar jag ner på ett suddigum.
Förlåt mig gud om jag har varit dum,
om jag inte alltid har varit så snäll.
Ge mig en smäll, ge mig en snyting om du vill,
men säg mig varför måste mitt liv ta slut?
Det är så mycket i min kropp som jag vill få ut!
Jag väser hjälp!
Jag är bara åtta bast,
men muggarna står redan på den bruna brickan av plast.
Hon är på väg till mig.
Snälla tanten hejda dig!
Snälla snälla flourtanten!
Häll inte vätskan i min hals.
Snälla, snälla flourtanten!
Har du något förbarmande över mig alls?
Nehe du elaka flourtanten!
Låt mig då dö för mina synders skull!
Onda vidriga flourtanten!
Varsågod och häll och se mig falla omkull.
Bort i horisonten hör jag klockor som klämtar för mig.
Jag skönjer en präst som harklar sig och säger:
«Vi är här för att ta farväl
Av Egon Ljung som nu i förtid lämnar oss
Han var så oförstörd och ung
Sjung ut er sorg min församling sjung»
Jag vaknar upp, hela klassen skrattar högt!
Trodde du på allvar att det där vi sa var riktigt sant!
Att hon var en mördartant?
Ja, sa jag det trodde jag!
Kom tillbaka flourtanten!
Hur kunde jag tro nåt så hemskt om dig?
Jag börjar lipa nu… Flourtanten!
Alla dom andra hade lurat mig.
Förlåt, förlåt mig… Flourtanten!
Dom sa att du skulle hälla syra i mitt svalj.
Jag är så ångerfull… Flourtanten!
Du var ju bara mån, om min emalj.