Jag tyckte att jag såg dig i en biokö igår
en yvig gest, din hållning och ditt ilsket röda hår
jag skrek ditt namn och sen trängde mig dit fram där du stod
och sa förlåt till främlingen som vände sig och log
Du saknar ingenting med mig
jag lockar fram allt svagt i dig
jag borde ha varit omtänksam
men ändå gick jag fram
Så hur många gånger ska jag lämna dig
innan dörren ovillkorligt slår igen
Jag var aldrig den du en gång såg i mig
och du var mycket men du var aldrig min vän
Du ringde mig vid tre inatt från krogen eller nåt
och sluddrade om allt vi haft och bara kastat bort
Men flaskan ljög som vanligt, det är så med billigt vin
och allt vi nånsin kastade var lögner och porslin
Jag saknar ingenting med dig
Jag ljög för dig och du för mig
jag borde bara ha lagt på men lyssnade ändå
Så hur många gånger…
Jag är lycklig i min ensamhet, Susanne
jag har vuxit till en nästan mogen man
och jag har säkert redan drunknat i ditt vin
allt vi kastade var lögner och porslin
