ska överge cirkusen
för neutral mark
för en helt ren sekund
min själ söker uppehållstillstånd
hos den som vågar vara
fördomsfri en stund
har nödlandat bland ursäkter
men troligtvis bara av
säkerhetsskäl
skuldkänslorna har mist sin makt
över mig
och dom jag ville slå ihjäl
en oplanerad riktning
ett darrhänt ögonblick
jag bara måste ha
inget där jag minns med saknad
ingen där som
vill ha mig tillbaks
mitt namn på hennes läppar
som enda villkor
för ett liv med innehåll
en biljett till ingenting
men en möjlighet för mig
att färdas åt nått håll
vill va lika fantastisk
som en i mängden
hålla mig på mattan
och känna hur den svävar
och gräset är så grönt
att ja tar bägge sidorna
ska fråga va dom arga vill
prata om
egentligen
för mig handlar det om just idag
om hennes fingrar
hennes röst i min telefon
att var någon jag står ut med
att va någå jag inte bara flyr ifrån
inte samma unga man nu
ni vet vad jag menar
ni vet vilka ni är
och jag ville aldrig hata er
eller mig själv
och jag vet att ni hör det här
har skickat in min ansökan
till framtiden
hon har satt mig i rörelse
och hon säger:
möjligtvis ett mindre avstånd
mellan dig och mig
möjlligtvis ett mindre avstånd
till förändringen
möjligtvis…
alltså möjligtvis…
och jag ska tro på henne
tro på sånt
som ingen vill bevisa
