Litanol — Sätt stopp på det här
[Reff 2x]
-Hur många liv har förstörts av våldtäckter //
Staten måste göra nåt istället för att hålla käften //
Sätt stopp på det här, ~, ~ //
[Vers 1]
-En 15-årig flicka vacklar omkull //
Hon har supit klart sin dricka och snackar massa bull //
Helt påverkad går hon ensam hemmåt //
Men så plöstligt märker hon att det händer nåt //
-Nån rycker henne bakåt, men hon vet inte vem //
Hon ropar på hjälp men får en fet jävla smäll //
Medvetslös faller flickan till marken //
När hon vaknar upp, har hon en skakande skurk över sig //
-Hon inser allvaret //
Försöker slå sig fri men blir ännu en gång slagen //
Nu förlorar hon taget om sina krafter //
Medans bovarna tar ifrån henne prakten //
-Blodet rinner, modet försvinner //
Tro det eller inte men boven han vinner //
Hon vaknar upp igen, lämnad för sig själv //
(Hon) hittar inte sin mobil när hon vill hämta efter hjälp //
[Reff 2x]
[Vers 2]
-Hon reser sig sakta //
Det gör ont i hela kroppen, hon försöker gå men hon vacklar //
Allt är fucked up, «varför ska detta hända mig?» //
«varför ska detta hända mig!?» //
-Hon står utanför grinden //
Och funderar på det som hände, medans tårarna rinner //
Blodfläckar finns kvar, ingenting känns bra //
Hon önskar att hon kunnat vara borta med vinden //
-Hon öppnar dörren, kliver in och tittar runt //
Familjen sover så hon smyger till sitt rum //
Hon tvättar bort blod medans tankarna flödar //
«Om mina föräldrar märker det här, vad fan ska jag göra? //
-Denna mentala börda blir värre och värre //
Varför ska det finnas sånt här skit, i underbara Sverige //
Hon orkar inte tänka mera så hon går till rummet //
och lutar sitt huvud mot sin kudde, men kan inte hitta lugnet //
[Reff 2x]
[Vers 3]
-Hon vaknar upp alldeles kallsvettig av mardrömmar //
Hennes sår är fortfarande väldigt ömma //
Hon tittar sig i spegeln och tårarna börja rinna //
Hon önskar att hon kunde bara ta och försvinna //
-Plöstligt knackar det på dörren, det är pappa //
Panik! Hon måste dölja, men är fast som båten på landet //
Nu kliver han in och ser sin blåslagna dotter //
Han frågar och hon berättar sanningen med gråten i halsen //
-Pappa är skakad, han tröstar sin dotter //
Till slut kommer dom överens att dom ska anmäla brottet //
Men polisen har inte tid att lösa hennes fall nu //
Dom har andra ouppklarade brott i olika gränder och trapphus //
-«Det kommer ta tid innan vi kommer till erat fall» //
Pappa la på, han orka inte höra på mera trams //
Pappa blir arg och går ifrån, dottern hittar nåt som glänser //
Tar tag i det, och sakta tappar hon känseln //
[Mellan-snack]
[Reff 2x]