En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem
Än fanns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vem som helst
äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
äntligen
passerar vi deras gränser
Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
jag minns allt som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
att det är långt hem
Snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vem som helst, äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
så be aldrig om ursäkt igen
äntligen
sätter du själv dina gränser
Den där pojken jag aldrig kände
som gick på gator jag aldrig såg
och tänkte tankar jag aldrig tänkte
under ett tunt och flygigt hår
och alla känslor slog och sprängde
hela vardagen full med hål
i en tid då inget hände
i en stad som alltid sov
men älskling vi var alla en gång små
ja, vi var alla en gång små
ja, vi var alla en gång små
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
och så odlar jag min rädsla
ja, jag sår ständigt nya frön
och i mitt växthus är jag säker
där växer avund klar och grön
jag är livrädd för att leva
och jag är dödsrädd för att dö
men älskling vi ska alla en gång dö
ja, vi ska alla en gång dö
ja, vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
* Extraverser från livespelningar
En ordblind liten cowboy
styr världen från ett land
där den kristna vita högern
och NRA går hand i hand
och vi dansar efter pipan
göder feta underbarn
med en bigmac framför tv:n
som en äkta amerikan
Jag är 40 år från döden
enligt dagens statistik
Det är en rogivande tanke
att vi har så ont om tid
Och jag har svårt att visa känslor
när det inte gäller oss
och jag har aldrig haft en åsikt
aldrig burit några kors

Och tiden krossar mjukt ditt motstånd
det kommer smälta bort som snö
tills du slår din käpp mot muren, som du reste kring din ö
och alla dina vänner och hela din familj, ja de går med stormsteg mot den dagen
då de inte längre finns
för älskling vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
Han stirrar ut från spegeln, det kan väl inte vara jag?
Det kan väl inte vara jag?
När blev jag så ful och trött och gammal?
Så ensam, klen och svag?
Och man hatar den man blivit och man föraktar den man var
då finns det ingen gud i världen som kan ge er något svar, förutom
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö

Jag hatar sångerna jag skrivit
Jag hatar allt jag nånsin sagt
och jag hatar den jag blivit
när jag trott att jag haft makt
Jag hatar klyschorna jag spridit
på sång och dans och sprit
Man kanske borde ta sitt liv nu
men jag trivs ju så bra i min svit
Älskling,vi ska alla en gång dö
Så du tog min hand i vimlet
och sa älskling allt är skit
och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
och jag hör klockorna som ringer
för världens äldsta raggningsreplik
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö




Ваше мнение



Капча